Stefan Bengtsson – Borås Löparklubb

Stefan Bengtsson

Berätta lite om dig själv!

– Jag är 52 år och uppväxt i Brämhult, men eftersom jag nu bott större delen av mitt liv i Fristad så får jag nog betrakta mig som Fristad-bo. Är gift och har två vuxna barn och jobbar sedan många år på Västra Götalandsregionens centrala ekonomistab.

Hur länge har du sprungit och hur kommer det sig att du började?

– Jag sprang ganska mycket när jag var yngre. I Gymnasiet, när jag gjorde lumpen och några år efter det. Sedan blev jag stillasittandes på en kontorsstol och jäste i många år. Under 2008 till 2015 jobbade jag intensivt med införandet av vårdval i VGR. Det var långa arbetsdagar och mycket resor då jag under dessa år jobbade på Hisingen. I december 2012 ställde jag mig på vågen och konstaterade att den var väldigt nära att nå tresiffrigt. Jag hade även haft en del problem med magen och mådde fysiskt ganska dåligt. Något var tvunget att göras! Jag satte upp ett mål som innebar att jag först skulle gå ner i vikt, för att inte överbelasta kroppen, och sedan komma i rörelse och börja springa igen. Första januari 2013 reducerade jag intaget av kolhydrater markant och började promenera. Då, för 10 år sedan, var LCHF väldigt populärt. Jag gick promenader tre gånger om dagen, så långt som jag orkade och hann och försökte undvika kolhydrater i så stor utsträckning som möjligt.

Det funkar säkert inte för alla, men det funkade för mig och var det en förutsättning för att inte dra på mig skador när jag ville komma i gång med löpningen. Jag tror inte att jag hade haft tålamod att fortsätta om jag inte sett snabba resultat. Sex veckor senare, den femtonde februari som är min födelsedag, kunde jag konstatera att jag gått ner 25 kg. Det var ganska många i min omgivning som kommenterade den snabba viktnedgången och även de som uttryckte oro över att jag var sjuk, men jag kände mig faktiskt friskare än på många år.

Nu var det dags för nästa steg, att börja springa. Jag bestämde mig för att sätta upp ett tydligt mål och sedan försöka hålla det. Det första jag gjorde var att ladda ner en app för att kunna dokumentera resan. Valet föll på Endomondo, som jag senare har bytt ut mot Suunto-appen då jag skaffade min löparklocka. Jag har därför alla mina löprundor loggade sedan jag startade, vilket är kul om man gillar statistik som jag gör. Nästa steg var att sätta ett rimligt mål, som dels innebar en utmaning men som också skulle vara realistiskt att klara av. Vid den tiden hade runstreak blivit populärt, men jag kände inte att jag kunde bli så låst att jag var tvungen att springa varje dag. Det passade inte mig. Jag satte därför målet att jag skulle springa vid minst tre tillfällen per vecka och att den samlade veckodistansen skulle vara minst tre mil. Det skulle innebära att distansen blev betydligt längre per vecka än den minsta obligatoriska runstreak distansen, men att jag skulle ha större frihet att välja tillfällena själv.

Nu har det gått över tio år och jag har ännu inte missat en enda vecka som jag inte klarat att uppfylla mitt mål. Jag kan alltså konstatera att jag inte varit riktigt sjuk på över tio år. Jag tror att det inte bara är en slump, utan att förbättrad kondition och ett mer sunt leverne har spelat stor roll. Naturligtvis har jag haft någon mindre förkylning under dessa år, men inte värre än att jag kunnat lufsa runt mina tre mil på en vecka. Det värsta var när jag fick diskbråck. Det gick att gå-jogga, men det såg nog inte särskilt snyggt ut! De första åren låg jag på runt 200 mil om året, men sedan 2019 har den volymen ökat och jag har de senaste åren legat mellan 250-280 mil per år vilket innebär att veckosnittet ökat till cirka 5 mil. Oftast två enmilspass och utöver det ett långpass på 2-3 mil.

Springer du helst ensam eller i grupp?

– Jag är en ganska utpräglad ensamlöpare. För mig handlar löpningen mycket om egentid. Man kan se det som en slags meditation i rörelse. I mitt arbete ingår mycket möten vilka de senaste åren blivit mer och mer digitalt på distans. Att få komma ut i naturen, oavsett väder, uppleva årstidsväxlingarna och befinna sig i rörelse har blivit viktigt. Jag tror att alla människor behöver någon form av ventil i vardagen, och detta funkar för mig. Att det dessutom leder till förbättrad kondition, ökat välbefinnande och förbättrad hälsa är bra motivation. Jag skulle säkert ha nytta av och utvecklas om jag skulle delta på några av intervallpassen, men jag vill samtidigt inte ge avkall på mina skogsrundor.

Asfalt eller terräng?

– De första åren jag sprang var det väldigt mycket asfalt och ”elljusspår”, men med tiden så har jag fastnat för trail mer och mer. Nu är asfalt i princip bara transport till och från skogsstigarna, där jag känner att jag njuter mest.

Med eller utan hörlurar? Om hörlurar, vad lyssnar du på?

– Jag springer nästan alltid med hörlurar, förutom då jag springer lopp. Jag började med det redan då jag återupptog löpandet och tanken var att jag skulle förbättra min engelska. Det har blivit några hundra engelska ljudböcker genom åren, men även några på svenska. Man kan betygsätta en bok på om man är beredd att ta en extra sväng runt kvarteret för att få veta hur det går. Fördelen med att lyssna på ljudbok istället för musik är att man även kan höra naturen runtomkring sig.

Vad springer du i för skor?

– Eftersom jag nu mer ägnar mig åt traillöpning har även skovalet påverkats. Jag har provat många olika modeller, men just nu har jag fastnat för två par som jag växlar mellan. Anledningen till det är för att jag har haft problem med en hälsporre, och jag tycker att det hjälper när jag växlar skor så att belastningen ändras lite. Mitt ena par är Hoka One One speedgoat 5. Denna sko finns i en ”wide” version som jag har. Jag opererade stortåleden för artros för många år sedan och den är känslig för tryck från sidan. Om skon sitter för tajt finns risk att leden låser sig. Det här är en ganska dämpad bred och bekväm sko med 4 mm drop som jag tycker funkar bra för skogslöpning, spår och grusväg. Därutöver har jag ett par La Sportiva Akasha 2 som jag gillar skarpt. En ganska lätt sko med 6 mm drop, och ett riktigt bra grepp. Den är betydligt hårdare i sulan och ger väldigt bra stabilitet om man springer i bergen i fjällen där det är riktigt stenigt, eller i skog med mycket rötter. Jag har sprungit alla mina 4 fjällmaraton med La Sportiva skor.

Du sprang nyligen KIA fjällmaraton. Hur förberedde du dig inför det långa och tuffa loppet?

– Det är bara de senaste åren som jag börjat springa lite lopp. Det har varit för att skapa lite mer motivation och för att få ett tydligare mål med träningen. Det började egentligen när jag 2019 anmälde mig att springa Idre Fjällmaraton 2020. Jag hade länge drömt om att få springa i bergen och det loppet kändes både som en lagom utmaning och dessutom inom rimligt avstånd. Idre organisationen är duktiga på att skapa ett koncept kring loppet, och de har flera virtuella utmaningar som man kan delta i via sociala medier. Jag insåg att jag skulle behöva träna mycket backe, och snåriga skogsstigar. Rya Åsar är utmärkt för detta. Det blev ett antal rundor på banan för Borås Trialrun och många turer upp och ner för Björbobacken, kombinerat med transportlöpning från och till Fristad. Sedan kom pandemin och loppet blev tyvärr inställt med ganska kort framförhållning! För mig och säkert många andra var det en stor besvikelse. Jag kände mig redo och hade tränat för utmaningen. Lösningen blev att jag åkte upp till Idre och sprang banan solo, med GPS-rutten inlagd i min klocka. Det var en helt fantastisk upplevelse att ta sig 45 km över fjällen med nästan bara renar som sällskap. Jag hade lite support vid ett par vägövergångar där jag fick påfyllnad av vätska, men i övrigt var jag helt ensam.

Året efter genomförde jag loppet ”på riktigt” eftersom anmälan flyttades fram ett år. Nu hade jag lite mer erfarenhet och kunde förbereda mig bättre med ökad veckovolym och mer traillöpning. Efter det har jag sprungit KIA fjällmaraton i Åre 2022 och nu 2023 med annan bansträckning. Det jag gillar med de här loppen är att det inte är jämförbart. Förutsättningarna är olika beroende på bansträckning, väder och vind. Banan är dessutom annorlunda om du är tidigt i fältet eller om du, som jag, kommer när det är upptrampat och lerigt.

Jag har ganska dålig tävlingsinstinkt och har svårt att motivera mig att pressa mig för att vinna över andra. Jag motiveras mer av själva genomförandet. Om jag känner att jag genomfört loppet på ett bra sätt, som både tillåter mig att njuta av det men samtidigt innebär att jag tar ut mig så att jag känner att jag presterat utifrån min förmåga, så är jag jättenöjd. Årets fjällmaraton tog ungefär en timma längre än förra året, men det var betydligt lerigare och dessutom 400 höjdmeter mer, så de går inte att jämföra och jag är ändå nöjd med min insats. En bonus med de här loppen är att det är så otroligt vackert i de svenska fjällen. För den som inte testat att springa där kan jag verkligen rekommendera det.

Har du några planerade lopp framöver?

– I år har jag anmält mig till fler lopp än tidigare år. Jag inledde med Skatås Ryggar 21 km och sprang därefter 8 varv på BLK:s backyard, vilken var min första backyardtävling och ett jättebra arrangemang. Därefter blev det Bocksten Trailrun 44 km och KIA Fjällmaraton. Om det blir några mer lopp i år så tittar jag på H2 Ultra trial 50 km på Hunneberg och Sätila Trailmaraton, som jag sprungit två gånger tidigare. Så det är ganska tydligt att det är trail-loppen som lockar. Ett lopp jag verkligen skulle vilja göra i Sverige är KEB Classic sommar, som är ett maraton som går runt Kebnekaisemassivet med start och mål på Kebnekaise fjällstation, men det har inte arrangerats sedan 2021. En dröm är naturligtvis att åka till Chamonix och springa något av loppen där, men det förblir nog bara en dröm. Fast jag kollar faktiskt lite på om loppen jag anmäler mig till ger ITRA-poäng, så vem vet…